Fler Konserter
Iron Maiden
Globen

Tool
Sleep Train Amphitheatre

Red Hot Chili Peppers
Arco Arena
Pearl Jam
Bill Graham Civic Auditorium

Counting Crows
Sleep Train Amphitheatre

Live
The Fillmore
 
Setlist
Okänd
Disturbed

Tredje gången gilt. Så va fallet med Disturbed och deras planerade konsert I Sacramento. Efter att skjutit fram deras datum från 8:e Augusti förra året samt en gång den 13:e Januari, på grund av sjukdom, så kom äntligen David Draiman och Co. till Sacramento Memorial Auditorium. Inomhusarenan som sväljer i runda svängar 3500 personer var i princip fylld till bredden och det märktes ett allmänt sug att se denna grupp. Kanske är det för att sommaren närmar sig här på västkusten eller det faktum att detta var den sista konserten på turnén, men generellt så verkade människorna på plats på ett väldigt bra humör.

Det första öppningsbandet Stigmurder fick dock lite av den kärleken då folk verkade mer intresserade av urination och ölhävning runt omkring dom små men strategiskt utplacerade öldepåerna. Även det andra öppningsbandet Bloodsimple fick en rellativt liten publik men vann betydligt mer uppmärksamhet. Ur ren överlevnadsinstinkt så öppnade dom med storsäljaren ”What If I Lost It” varvid nästan obligatoriska ”mosh pits” uppenbarade sig på 3 olika ställen runt omkring ståplatserna.

Även fast höjpunkten ”Straight Hate” kastade lite ljus på den annars obskyra screamo-metal genren så hjälpte det inte mot det emormt dåliga ljud som fyllde arenan. Visst, det är metal av den brutalare sorten, men ljudet skall endå göra musiken tillrätta, något som inte skedde under denna konsert. Enbart dom enormt insatta fansen och publik med hörselproppar kunde avnjuta denna föreställning fullt ut. Av en redan liten scen så fick Bloodsimple bara en bråkdel, och med den enorma energi som dom hade så hade dom lätt skapat ett virrvarr av sladdar som hade slutat i katastrof. Dom visade inga tecken över huvud taget på att dom var trötta på att turnera och gav verkligen allt vad dom hade att ge.

Något som gjorde denna föreställning lite speciell, trots det miserabla ljudet, var just deras avlutande nummer. I mitten av låten började groupies springa på scen med diverse instrument. Vad som till en början verkade vara extra- eller ersättningsutrustning visade sig senare vara prylar från scen som vid den tidpunkten brukades av bandet. En efter en började dom bära ut trummisen Chris Hamiltons cymbaler samt kaggar, tills han bara satt med sin virvelpuka. Denna försvann ganska snabbt även den. Detta verkar kanske vara en mycket undelig samt oseriös avslutan av en konsert, men jag personligen uppfattade den som något helt nytt och tycker att det var en utav de bästa avslut någonsin. Helt genialiskt faktiskt. Som nämt innan, tråkigt ljud men i övrigt en mycket trevlig konsert.

Disturbed inledde med ett mycket långt intro som fick publiken att explodera när dom väl kom på scen, och på en mycket pompiöst sätt sparkade igång med låten ”Guarded” från deras senaste alster ”Ten Thousand Fists”. Jag förväntade mig en lång konsert med mycket material från just denna skiva; en utav förväntningarna slog in. Dom spelade en myriad av låtar från ”Ten Thousand Fists” men konstigt nog inte titelspåret. Det kanske inte behövdes efter Draimans konstanta uppmaningar om publikens uppmärksamhet där ”get those fists in the air” och ”get the fuck up” var mer regel än undantag.

Nog för att den piercade sångaren hade ett och annat vettigt att säga om kriget i mellanöstern samt hur illa vissa popband låter, men det blir väldigt tradigt i längden och ett band av denna kalliber skall inte behöva hålla på med pretentiös vädjan stup i ett. Bloodsimple led i extremt stora drag utav denna ”sjukdom” så till den milda grad att tiden sångaren Tim Williams sjöng, var mindre än hans interaktion med publiken. Jag tycker de flesta ska ta efter James Maynard Keenans (Tool, A Perfect Circle) exempel, där publikens reaktioner har en mycket liten effekt på hur konserten utspelas och kurragömma bakom diverse rekvisita betraktas som fullkommligt normalt.

Men bortsett från just dessa uppmaningar så lirade Disturbed mycket stabilt. Ljudet va i mångt och mycket perfekt och det var heller inget fel på deras light show, som i sig fick publiken tidvis att vråla. Draiman höll ett konstant lugn och det syns att han har några konserter i bagaget. Vid ett tillfälle kom medlemmarna från Bloodsimple upp på scen, iklädd i blöjor, och sprang runt under en minuts tid, bara för att fula sig. Hur det uppskattades fick jag däremot ingen uppfattning om. Efter ett nästan obligatoriskt encore, så hann Dirstubed lira tre låtar till innan Draimans röst fysiskt började ge med sig och handuken kastades in. Kontentan utav det hela var en rellativt kort show med tanke på omständigheterna. Men det går som inte att köra mycket mer om det inte finns någon sångare, vilket många förstod och hyllade högljutt bandet dagen efter i olika forum samt Disturbeds plats vid myspace.com.

Det finns inget tvivel om att denna grupp är omåttligt populär och de kommer redan tillbaka till Sacramento-området i sommar då Disturbed är ett utav huvudnummrena på Ozzfest. Så redan nu verkar det bli en riktigt höjdarfestival.

 

Text: Peter Bergstrand Foto: LiveMusicIndiana.com

Publicerad 7 Mars 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: NTPD (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif