Fler Skivor
Saybia
Eyes On The Highway
Machine Head
The Blackening
Vanessa
The Wise & The Constant Guardian
Finger Eleven
Them vs. You vs. Me
Isis
In The Absence Of Truth
The Haunted
The Dead Eye
 
Låtlista
1. Lightning Rod
2. Satellite
3. Manifest Destiny
4. One Man Wrecking Machine
5. The Captain
6. The New Underground
7. Ruby Falls
8. C'mon
9. Empire State
10. Dear Valentine
11. The Beginning of the End
12. Hang On
Guster
(Reprise/Wea), 2006

Du är ledsen, kanske väldigt glad, eller rent utav frustrerad. Oavsett hur deras musik tolkas så har Bostongänget Guster svaret på alla problem. Med deras senaste skivsläpp “Ganging Up On The Sun” agerar dom Dr. Phil och har mottagningen öppet dygnet runt. Sätt igång denna underligt fungerande platta på valfri volym och bered dig på att glida ut i ett helande universum.

Det är mycket igenkännande men endå inte. Även fast man skönjer en smula Cranberries, en droppe Coldplay och en gnutta Dredg så känns Guster mycket unika, och har så alltid varit. Men detta är nog första försöket att nå den breda publiken, och det genom att lägga de aukustiska gitarrerna på hyllan och istället framhäva ett upp-i-ansiktet-sound, om än väldigt blygsamt.

Inledande “Lightning Rod” visar en känsloladdad sida av bandet och är nog bland de mest berörande balladerna jag någonsin hört musikmässigt. Jag kan bara inte få nog. Den är så simpel, så avskalad, men endå så genial. Det är en stadig ström av självömkan som levereras fast än metaforiskt menat och varför det är ett inledande spår är lite svårt att förstå. Att se kunder i skivbutiken springa ut med gråten i halsen är nog ingen vidare syn men något som mycket väl skulle kunna hända.

Det blir dock gladare, tro mig. Det är slående hur många olika vägar Guster vandrar på senaste alstret. I ena stunden ökas tempot betydligt som “The Beginning Of The End” tydligt visar med dess kaosaktiga mangel, för att sedan sjunka tillbaka till ett svajtempo så som i avslutande “Hang On” där basen fått stort svängrum och skapar dynamik som man sällan får höra. “Satellite” är kanske av det tjatigaste slaget, men den växer efter mycket accepterande och analyserande och jag har väldigt svårt att sitta still när refrängen upprepas åtskilliga gånger.

“Ganging Up On The Sun” gjorde mig glatt överaskad och kan mycket väl bli årets bästa skapelse enligt egen utsago. Det var länge sedan en skiva berörde på samma sätt och att uppleva detta live skulle nog vara som att uppleva en naken kvinna för första gången – farligt och okänt men endå fängslande utan att riktigt veta varför. Det finns inte en tråkig stund på skivan och dess variation och tidlöshet gör att den både växer och håller, troligtvis tills jag somnat in för gått. Om “Lightning Rod” blir den sista låten jag hör när tiden är inne så kan jag följaktligen göra det med ett belåtet leende.

Text: Peter Bergstrand

Publicerad 15 Juli 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: UeKB (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif