Fler Skivor
Saybia
Eyes On The Highway
Machine Head
The Blackening
Vanessa
The Wise & The Constant Guardian
Finger Eleven
Them vs. You vs. Me
Isis
In The Absence Of Truth
The Haunted
The Dead Eye
 
Låtlista
 1. Livin' In Sin
 2. Speak
 3. The Enemy
 4. Shine Down
 5. Hollow
 6. No Rest For The Wicked
 7. Bleeding Me
 8. Voodoo Too
 9. Temptation
10. Mama
11. One Rainy Day
Godsmack
(Republic), 2006

Godsmack är tillbaka med sitt första riktiga album på nära 3 år, vi räknar då inte den akustiska EP’n ”Other side” från 2004 eller den patriotiskt färgade liveplattan ”Rockin’ The Corps” från 2005. Godsmack är ett av de få band som överlevt nu-metal döden och med stormsteg nu tar sig an framtiden. Nu är det kanske, precis som i fallet Disturbed, orättvist att kalla Godsmack nu-metal. Dessa två band var och är något helt annat än de rappande nu-metal band de allt för ofta klumpas ihop med.

Redan i öppningslåten ”Livin’ in Sin” känns Godsmack igen Det är hårt och det svänger som om bandet sålt sina själar till hinn håle själv. I samma låt river gitarrist Tony Rombola av ett kort men vackert solo som lämnar lyssnaren drömmande om det i dagsläget närmast avskaffade gitarrsolot. Den drömmande lyssnaren får dock sitt lystmäte fyllt på denna skiva då Tony i flera låtar vackert färgar låtar med färgstarka gitarrslingor och solon. Resultatet blir en spännande blandning av modern rock och en gitarrist som verkligen vet vad han gör, inget man hör varje dag.

Erfarenheten att göra en akustiskt EP har färgat av sig på bandet då de i låten ”Hollow” återigen plockar fram sina akustiska gitarrer. Resultatet blir en drömsk, och förmodligen den mest öppenhjärtiga låt bandet spelat in. Jag ska inte säga att det låter som Led Zeppelin men influenserna från 70tals hjältarna är definitivt relativt lätta att plocka ut i ”Hollow”.

Att på Metallica manér (Unforgiven 1 & 2) spela in uppföljare till låtar är något jag alltid har haft svårt för. Min uppfattning förändras inte av Godsmacks försök att göra en uppföljare till magnifika ”Voodoo” från förstlingsverket. ”Voodoo Too” som uppföljaren kallas är skivans absoluta bottennapp och misslyckas kapitalt med att inge den nästan spirituella känslan från originalet.

Det känns som det var väldigt länge sedan (läs debut albumet) som bandets bredbenta rock kändes lika vital som den gör på denna skiva. Helheten känns betydligt mer genomarbetad och varierad än på både ”Awake” och ”Faceless”. Bandet har satt albumet i centrum och fokuserat på att göra en genombra skiva istället för att fokusera på några få låtar tänkta för radio. Detta är en skiva, nästan helt utan utfyllnadsmaterial, och väl värd att ta med sig ut på vägarna under bilsemestern i sommar.

Text: Martin Trägårdh

Publicerad 10 Maj 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: OGgV (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif