Fler Intevjuer
Evans Blue
Sacramento

José González
San Francisco
 
Kort Biografi
Låt inte hans namn lura dig. Han är född och uppvuxen i Sverige men med föräldrar från Argentina. Något som man hör i den smått latinamerikanskt-influerade musiken som återfinns på Josés debutalbum "Veneer". González slog igenom i Sverige efter exponering av "Crosses" i radiostationer och även senare utomlands där den användes i ett avsnitt av OC. Sony har sedemera upptäckt Josés briljans och använde hans tolkning av The Knife låten "Heartbeats" i en reklamfilm som spelades in i San Fransisco. Förväntar skivsläpp senare i år.

Sony Bravia
Allt om reklamfilmen

jose-gonzalez.com
Officiell hemsida

José González
Trubadurisk gentleman

Mina tankar svävar hjälplöst till Stockholms skärgård där jag sitter smuttandes på sockerdricka, med ett poetiskt alster alá Edgar Allan Poe i högerhanden och där solen får mig att försiktigt kisa. För detta är inte rock i ordets rätta bemärkelse utan mer en utflyktsort där avslappning och välmående är det enda som spelar någon roll.

José har nu äntligen äventyrat sig ut på en USA turné som sträcker sig från kust till kust och jag hade turen att få tillbringa en tid med denna mytomspunna man efter hans konsert på SAH (Swedish American Hall) i San Francisco.

- Jag tyckte detta kändes hur bra som helst, beskriver han sin första riktiga konsert på turnén medan han förklarar hur hektiskt det var på festivalen i Texas han tidigare spelade på.

SAH är ett litet ställe, belägen på övervåningen av Café Du Nord, en nattklubb i hjärtat av San Francisco, och är kapabel att att tillfälligt husera i runda svängar 300 personer. Den byggdes av Svenska hantverkare 1907 och det märks att dom lade stor vikt på kvalité och finesse. Taket pryds till stora delar av diverse trädetaljer med smak av Dalarna, trägolvet ser mycket välvårdat ut ur en ålderssynpunkt och det ligger en svag doft av hölada i luften.

Merparten av kvällens besökare var stereotypiskt indieklädda ungdomar med meddragna respektive som inte riktigt såg ut att höra dit. Men det verkade inte betyda något då alla till synes uppskattade González och hans oas av toner på scen. Massive Attaks ”Teardrop” utfördes på en sådan excellent manér så att flickan i publiken som tidigare log och gungade med musiken, nu försiktigt torkade några sporadiskt fällda tårar med en pappersnäsduk och med en kärleksfull blick tillägnad hennes själsfrände. Jag håller med henne. Det är svårt att inte bli berörd på något sätt, speciellt i denna varma atmosfär.

Är det en slump att du just spelar här, med tanke på byggnadens namn? - Det är möjligt att dom som bokade lokalen tyckte att det var lite lurigt. Men jag var inte en del av det, svarar José med ett brett leende. Jag och González sitter på en avlång balkong som går längst med halva byggnaden. Han är klädd i ljusbruna manchesterbyxor och bär en röd stickad tröja och smuttar ständigt på en importöl.
- Det är en väldigt fin hall liksom. Jag tycker om det kyrkliga ljudet, fortsätter han och rätar sig i stolen.

González har fått, som tidigare nämnt, allt mer uppmärksamhet. Framför allt i TV. Hans geniala tolkning av ”Heartbeats”, sommarhiten skriven av Stockholms bandet The Knife, användes i Sonys mycket vackra ”studsbollsreklam” och ”Crosses” sändes i säsongavslutningen av OCs 2:a säsong.

- Första gången med ”Crosses” så var det dom själva som upptäckte musiken. Efter det så började jag jobba med en Amerikansk manager som tog tag i alla sådana grejor varvid vi fick med en till låt i OC, ”Stay In The Shade”.

Vi skrattar åt upptäckten att ingen av oss tittar på programmet och blir avbrutna av kvällens förband, The Finches, som ville tacka för sig och för en konsert som enligt den unga sångerskans utsago var ”so good, so good”. Vi hann knappt fortsätta innan det kom fram ett mycket belåtet par som ville ha deras senaste skivinköp signerat utav maestron själv, medans dom ivrigt berättar hur populär han är på Island. José nickar tacksamt när dom går och fortsätter att svara på varför han valde att göra en egen tolkning av just ”Heartbeats”:

- Jag har försökt ta en låt som jag verkligen tycker om. Det var en utav dom låtarna jag hade lyssnat mest på under den tiden och det brukar på något sätt hjälpa om man kan den väldigt bra.

”Heartbeats” användes i en påkostad reklamfilm producerad av Sony, för en utav deras elektronikprodukter, och föreställer 250 000 studsbollar, hoppandes ned för San Franciscos gator och pryder dessutom singelomslaget för samma låt. Dom mångfaldiga färgerna i videon och González sköna tolkning av ”The Knife”s dansvidunder, spelar i harmoni och skapar något så vackert att det nästan är ett måste att bevittna. Vi stannar upp en stund då roadies lever om i samband med nedpackning av scenen som gör det temporärt svårt att höra varandra.

José påstår sig inte bli speciellt igändkänd i Sverige och inte heller att det initiellt blev en pengaboost i plånboken i och med framgången av ”Veneer” - inte än i alla fall.

- Den så kallade ”pengaboosten” (skratt) anlände 2004 då pengarna från skivförsäljningen i Sverige kom. Försäljningen från övriga Europa kom inte förrän till hösten. Men när jag fick dom så köpte jag mig en Volvo 240, ett par bra mickar och mickförstärkare, säger han belåtet och smuttar vidare på sin Mexikanska öl.

Gonzáles har sedan ”Veneer” skrivit låtar till uppföljaren men har tidigare påstått att han är en ”långsam låtskrivare”. I kväll fick vi dock smakprov på det nya materialet då han avslutade konserten med något nyskrivet, varvid han vandrade av scen med en stående ovation som följd. Det var en mycket rockigare sida vi fick bevittna då låten hade ett mycket snabbare tempo och en mer uppkäftigt ton än tidigare material.

- Just den låten sticker ut från dom andra jag jobbat med. Soundet kommer nog vara både lugnare och mer igång på nya skivan, erkänner han.

När kan vi förvänta oss att den släpps?
- Jag hoppas till hösten, men det kan bli till våren. Jag tar tiden lite som den kommer.

Göteborgaren spelar nämligen i ett annat band vid namn Junip som tillsammans med nuvarande världsturnén, konsumerar en stor del av hans tid och tror först och främst att ett skivsläpp med Junip inte kommer ske det närmaste året. Junip som består av barndomsvännen Elias Araya på trummor, Tobias Winterkorn på synth och José själv på gitarr och sång, påminner om ett mörkare Gonzáles med djupt förankrade psykedeliska undertoner och låtarna har betydligt längre speltid. Elias är för övrigt skaparen av Gonzales skivomslag samt alla bilder som används till Josés T-shirts.

Hur kommer det sig att du valde att spela just denna typ av musik med tanke på att din musikaliska ungdom bestod av hardcore och punk?
- Jag lyssnade på sådan här musik innan jag började lirade hardcore och spelade båda stilarna paralellt under tonåren. Det var mera det att jag efter ett tag började plugga ganska mycket och hade inte så mycket tid över till att gå till replokaler för att repa. Till slut så var det bara den akustiska musiken som gällde – hellre hemma, typ.

Varför tror du att denna genre helt plötsligt börjar bli mer populär?
- Jag tror att allt sådant kommer och går i vågor. Det har ju varit väldigt stort, Simon And Garfunkel som ett exempel. På något sätt så är det så att folk återupptäcker sådan musik lite då och då.
Han tar sig en till stor klunk av maltdrycken, harklar till och fortsätter:
- Jag är personligen väldigt inspirerad av Latinamerikansk musik från 70-talet.

José tycker ”det är viktigt att man har roligt” medan han reser och förgyller dödtiden med böcker av alla de slag och tittar på ”Borat” samt ”Ali.G” på sin dator. Han påstår själv att inget extremt spelas på hans mp3-spelare men berättar dock om ett Amerikanskt band vid namn ”OM” som ofta spelas.

- Dom spelar ganska monotont, distad bas, trummor, och har 12 minuter långa låtar. Det är jättebra.

Han gör dock en liten blygsam grimage när jag frågar om han tycker andra celebriteter från Göteborg, förslagsvis ”The Haunted” och ”In Flames”, var något som attraherade hans musikaliska öra.
- Jag tycker det är ganska tråkigt. Tycker mycket bättre om ”108” och ”At The Gates”.

Efter en liten återhämtning halkar vi helt osökt in på ämnet fildelning. Ett ämne som har både morståndare och följeslagare och som ständigt är på allas läppar.

Var står du där?
- Jag tycker det generellt är bra. Jag tror med tiden att folk tycker det är OK att betala lite för att ladda ner musik.

Han har själv upptäckt ”jättemånga” bra band genom denna metod men lägger stor vikt på åtkomsten av småsnuttar av låtar på diverse online-butiker och nämner lagliga nedladdings-sajter så som iTunes.

Känner du dig själv hotad av den olagliga delen?
- Absolut inte. I mitt och i många andra små bands fall så är det bara positivt. Ju mer folk som lyssnar på din musik, desto mer säljer du.
Han avslutar det sista i ölflaskan och utbrister med ett litet leende:
- Jag ser hellre att små band blir stora med hjälp av fildelning än att stora band förlorar pengar. Det är ju bara bra...(skratt).

Min tid med José González var över för denna gång. Jag blev slagen över vilken generös och genomsnäll person jag nyss hade träffat. Jag menar, hur många männsikor drar ut stolen åt en person man aldrig tidigare mött nu för tiden?. Det antalet vet jag dock inte men José González är då en utav dom och förtjänar folks uppmärksamhet. Han är ju trots allt en beundransvärd trubadur med förtrollande röst och en stark vilja att skapa dom vackraste melodierna på jorden.

Text och Foto: Peter Bergstrand

Publicerad 14 April 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: IXgZ (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif