Fler Konserter
Iron Maiden
Globen

Tool
Sleep Train Amphitheatre

Red Hot Chili Peppers
Arco Arena
Pearl Jam
Bill Graham Civic Auditorium

Counting Crows
Sleep Train Amphitheatre

Live
The Fillmore
 
Setlist
Different World
These Colours Don’t Run
Brighter Than a Thousand Suns
Pilgrim
Longest Day
Reincarnation of Benjamin Breeg
For the Greater Good of God
Lord of Light
Legacy
Fear of the Dark
Iron Maiden
---
2 Minutes to Midnight
The Evil that Men Do
Hallowed Be Thy Name
Iron Maiden

Redan utanför Globen är det uppenbart vilken folkfest ett besök av Sveriges favorit hårdrocksband Iron Maiden innebär. En liten högtalare utanför en krog dundrar ut Maiden-klassiker på löpande band samtidigt som de skinnklädda massorna så sakterliga rör sig mot sina respektive ingångar. Bandet har sedan återföreningen med sångaren Bruce Dickinson och gitarristen Adrian Smith för sju år sedan nått oanade höjder gällande popularitet i vårt avlånga land. Bandet förklarar detta med att flera generationer lyssnar på dem, pappor tar med sina barn på Maiden-konserter och så vidare. Denna förklaring bekräftas i mångt och mycket när man ser på de människor som rör sig utanför Globen denna småruskiga November-lördag. Grånande män som med råge nått, och kanske i vissa fall passerat medelåldern, blandas med tonåringar som med ivriga ögon och öron ska bevittna vad som kanske är deras första Maiden-spelning.

På denna något okonventionella turné, bandet spelar nämligen nya albumet ”A Matter of Life and Death” (2006) i sin helhet, har de tagit amerikanska thrash- uppstickarna Trivium med sig som förband. Trivium gör vad de kan för att värma det fortfarande halvtomma Globen utan att lyckas allt för väl. Bandet som var spännande på sina första två skivor har på senaste, ”The Crusade” (2006), stirrat sig blint på Metallica årgång 1988. Detta går igen i allt från scenmanér till frontmannen Matt Heafy’s Hetfield-inspirerade ”yeah”-vrål. Personligen hoppas jag att Trivium snarast slutar upp med Metallicaåtervinningen och snabbt som katten blir sig själva igen.

De som bevittnat Iron Maiden konserter förr vet att UFO låten ”Doctor, Doctor” signalerar att Maiden snart tar scenen i besittning. Så även denna afton. Innan jag vet ordet av det har lamporna släckts och bandet rullat igång ”Different World”. Som jag nämnde tidigare spelas hela ”A Matter of Life and Death” denna turné. Ett utmanade grepp och ett bevis på att bandet vägrar se sig som något nostalgi-band trots förra årets turné som fokuserade helt på de fyra första plattorna och den utlovade reprisen på ”The World Slavery Tour” om två år. Iron Maiden har väl knappast gjort sig kända för att utmana sin publik alltför mycket på sina spelningar, de har plikttroget spelat ”Run to the Hills” och andra klassiker uppblandat med nya låtar. Just av den anledningen känns det så befriande skönt att de helt skippar både ”Run to the Hills” och ”Number of the Beast” till förmån för nya låtar på denna turné.

Att köra hela plattan fungerar överraskande bra, exempelvis rullar blivande klassikern ”Longest Day” över publiken likt den pansarvagn Eddie kommenderar på skivomslaget, kraften i halvlugna ”Out of the Shadows” knockar undertecknad och ”For the Greater Good of God” är magnifik. Svagheten i upplägget är att när plattan körs igenom kronologiskt hamnar de två svagaste spåren sist, något som inte tyckts bekomma publiken nämnvärt men som i min värld blir en svacka innan extranumren.

Extranumren består av fem stycken klassiska låtar. Eller snarare tre då ”Fear of the Dark” och ”Iron Maiden” spelas direkt efter ”A Matter of Life and Death”-setet innan bandet går av scenen. Det märks att Globen lever upp ordentligt när de äldre låtarna spelas, om stämningen präglades av mer koncentrerat lyssnande under det nya materialet så exploderar Globen i euforisk allsång då klassikerna spelas.

Iron Maiden har fått utstå en hel del kritik för sitt val att spela hela den nya skivan på denna turné. För mig som sett bandet tre gånger tidigare är detta ett välkommet drag men jag har full förståelse för de som ser bandet för första gången och blir besvikna då ”Run to the Hills” ej spelas. Men just detta kanske är band av Maidens storleks problem - de kan inte tillfredsställa alla. Hur som helst är det god tid att börja spara sina surt förvärvade slantar för att till vilket pris som helst kunna närvara vid nästa Maiden-folkfest 2008.

Text: Martin Trägårdh Foto: Okänd

Publicerad 21 November 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: FKWV (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif