Fler Skivor
Saybia
Eyes On The Highway
Machine Head
The Blackening
Vanessa
The Wise & The Constant Guardian
Finger Eleven
Them vs. You vs. Me
Isis
In The Absence Of Truth
The Haunted
The Dead Eye
 
Låtlista
 1. Freiheit Ouverture
 2. Convict
 3. I'm American
 4. One Foot In Hell
 5. Hostage
 6. The Hands
 7. Speed Of Light
 8. Signs Say Go
 9. Re-Arrange You
10. The Chase
11. Murderer?
12. Circles
13. If I Could Change It All
14. An Intentional Confrontation
15. A Junkie's Blues
16. Fear City Slide
17. All The Promises
Queensryche
(Rhino/Wea), 2006

Seattle-rockarna Queensryche klev vid ett tidigt stadie ur den typiska hårdrocks-genren och har sedan dess släppt den ena unika plattan efter den andra. Många har däremot inte gillat soundet på senare tid, med början med 1994s höjdpunkt ”Promised Land”. Ett av världens mest underskattade album som visade dåvarande gitarristen Chris DeGarmos otroliga musikaliska bredd. DeGarmo lämnade bandet kort därefter och Queensryche har inte riktigt fått tillbaka fotfästet efter det. Att då skapa en uppföljare till, enligt många, världens mest briljanta konceptskiva, kan ha förödande koncekvenser. Men efter en 17 års väntan får man nu äntligen fortsättnigen på den mytomspunna skivan ”Operation Mindcrime”. Den utspelar sig 20 år efter den konverterade prostituerade nunnan Sister Marys mord och följer Nikkis öden efter hans frigivning från fängelset.

"Mindcrime II" gör ett fantstiskt jobb i att nysta berättelserna samman men den som förväntar sig att skivan ska musikaliskt forsätta i samma fotspår som sin föregångare riskerar att bli besviken. Det betyder däremot inte att Rhino Records senaste produktion inte håller Queensryche standard, för det gör den. Och det med råge. Materialet känns fräscht, innovativt och bandet med frontmannen Geoff Tate i spetsen har definitivt klivit ett steg tillbaka och lämnat soundet som dom på senare tid har associerats med. Här är det djupa ståkar, pampig körsång, hypnotiserande trummor, och mycket genomtänkta gitarrer som gäller. Fastän  tiden har satt sina spår i Tates röst, så känns hans betydligt mörkare stämma glasklar men endå oansträngd.

Inledande ”I’m American” låter väldigt annorlunda än dom andra spåren och håller i stora drag ingen klass över huvud taget. Den känns mest som en albumutfyllnad men är dock nödvändig för att binda samma historierna. Men sen börjar det roliga. Låtar som ”The Hands” och ”One Foot In Hell” har lånat en del från ”Empire”-eran, men om det är just det som gör den förstnämnda till det bästa spåret på ”Mindcrime II” låter jag vara osagt. En liten roligt, men dock inte så förvånadsvärd detalj, är Tates duo med Ronnie James Dio på den gravt Dio-influerade ”The Chase”. Den håller tyvärr inte i längden men skulle vara omåttligt intressant att se live. Elektroniska inslag och dynamiska stråkar i bakgrunden har det varit rellativt blysamt med tidigare men det råder Queensryche till viss del bot på i medryckande ”A Junkie’s Blues” och smått fantastiska ” Re-Arrange You”.

Detta är utan tvekan ett album för den som redan är biten av Queensryche-kvallstret, trots DeGarmos frånvaro, men även för den som en gång kunde rocka lös till ”Needle Lies” utan att rodna. Men kommer nya fans att strömma till butikerna i längtan efter ”Operation Mindcrime II”? Mest troligt inte, men det är ingen tvekan om att följetongen är bland det bästa dom gjort på senare år men om den kommer att forma framtida skivsläpp återstår att se.

Text: Peter Bergstrand

Publicerad 9 April 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: fVQH (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif