Fler Skivor
Saybia
Eyes On The Highway
Machine Head
The Blackening
Vanessa
The Wise & The Constant Guardian
Finger Eleven
Them vs. You vs. Me
Isis
In The Absence Of Truth
The Haunted
The Dead Eye
 
Låtlista
 1. Breathing Bull
 2. Winter Shaker
 3. Swedish Purse
 4. Twig
 5. Whistling Girl
 6. Elktooth
 7. Bible And Bird
 8. Dirty Blue
 9. Slota Prow-Full Armour
10. Truly Golden
11. Deerskin Doll
12. Little Raven<
Woven Hand
(Glitterhouse), 2006

Det har gått några år nu sedan 16 Horsepower gick skilda vägar. En splittring som tog hårt, både på fans och bandmedlemmar, men något som var ofrånkommligt. Avvikande åsikter inom både religion och politik rimmar i de flesta fall väldigt dåligt och såret blev allt för infekterat med tiden. Även fast bandet lämnade ett stort gapande tomrum efter sig, har den karismatiske sångaren David Eugene Edwards andra skapelse Woven Hand på sätt och vis erbjudit viss sötma i godissuget. Och nu har det blivit dags för den fjärde karamellen i ordningen att bekänna smak.

Visst, det är viktigt att det unika folk/bluegrass/rock-soundet som blivit Edwards kännetecken inte glöms bort, men ”Mosaic” känns så pass mer experimentell än sina syskon att man får en bitter smak i munnen. Här trampas det vigvatten och hans religiösa åsikter skiner starkare än en norrlännings extraljus. Skivans inledande ”Winter Shaker” kan få vilken ateist som helst att rysa och genast tappa intresse. Däremot så är Edwards texter väldigt öppen för olika tolkningar men en genomgående kyrklig atmosfär gör det svårt att associera dom med annat än till andliga ting.

Personligen tycker jag att det är bara något positivt. Hans brinnande entusiasm speglar av sig på musiken och har som så många gånger förut visat sig vara ett vinnande koncept. Däremot har det gått en aning för långt denna gång. Det händer helt enkelt för lite. Det blir till och med närapå jobbigt att lyssna på några av skivans många fillers. Ta ”Twig” och skivans absoluta bottennapp ”Slota Prow-Full Armour” som exempel. Den sistnämda är faktiskt obehaglig att genomlida och jag är övertygad om att en domedagsförklaring uppenbarar sig ifall låten spelas baklänges.

Men även ett ruttet ägg har sin gula och i detta fall kommer den i form av ”Dirty Blue” – en låt som får en att le igen. Gitarrintrot är farligt beroendeframkallande och har nästan samma dragningskraft som jordens egna gravitation. Även ”Swedish Purse” och ”Whistling Girl” får mig att smågunga i stolen, men helhetsintrycket av ”Mosaic” är allt annat än imponerande. Det är helt enkelt för mycket nonsens. Gå tillbaka till ritbordet David – bättre kan du.

Text: Peter Bergstrand

Publicerad 14 Augusti 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: YKSI (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif