Fler Skivor
Saybia
Eyes On The Highway
Machine Head
The Blackening
Vanessa
The Wise & The Constant Guardian
Finger Eleven
Them vs. You vs. Me
Isis
In The Absence Of Truth
The Haunted
The Dead Eye
 
Placebo
(Astralwerks/Emd), 2006

Det första Placebo albumet på 3 år låter som tidigare skivor med dessa herrar. Brian Molkos nasala sång? Fortfarande intakt. Det säregna soundet? Även det fortfarande intakt. Placebos rymdrock är inte längre spännande och ny. Dom börjar kännas som popens AC/DC, ett band med en vinnande formel som inte tar allt för vida kliv i det redan inarbetade soundet. Tyvärr verkar det förbli så.

"Meds" är visserligen mer experimentell än tidigare Placebogivar, till exempel så byggs första låten, "Meds", upp på ett sätt som för mig känns nytt för bandet. Dom har även arbetat mer med låtarnas dynamik än tidigare. "Light and shade" talar gärna Black Sabbaths Tony Iommi om när det gäller låtars dynamik, det vill säga att man låter mörker möta ljus och tyngd möta lugn. Allt detta är saker som Placebo tagit fasta på, betydligt mer nu än tidigare.

Till exempel använder man sig av detta i "Broken Promise", som för övrigt gästas av R.E.M’s sångare Michael Stipe, där bandet låter en lugn vers möta en tung refräng, vilket utvecklar bandet till viss del då de tidigare haft en antingen-eller-attityd. Som tidigare nämnts låter Brian Molko som vanligt, något som bidrager till att det inte blir den experimentella skiva det säkerligen var avsett att vara, då detta musikalisk är just en sådan skiva. Brians sång bidrar säkerligen till att lyssnaren bortser från de nyskapande aspekterna och ser det som ännu en Placeboplatta.

En av de bästa låtarna är den elektroniskt ljudande "Space Monkey" vars takt får den att kännas släpande hotfull. "Space monkey in the place to be", repeterar Brian likt ett mantra låten igenom. Relaterar man det till Placebos rymdrock så skulle det kunna låta "Space rock in the place to be, sometimes". För även om detta är en bra platta så blir det i längden en aning tjatigt. Och trots att det med Placebos mått mätt är experimentellt, så känns mycket igen från tidigare alster. Kanske beror detta på Brians begränsade sångresurser eller så beror det på att bandet inte längre är lika spännande som de en gång var. Vill jag lyssna på Placebo plockar jag fram "Black Market Music", inte "Meds".

Text: Martin Trägårdh

Publicerad 30 April 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: UFbW (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif