Fler Konserter
Iron Maiden
Globen

Tool
Sleep Train Amphitheatre

Red Hot Chili Peppers
Arco Arena
Pearl Jam
Bill Graham Civic Auditorium

Counting Crows
Sleep Train Amphitheatre

Live
The Fillmore
 
Setlist
Can't Stop
Dani California
Scar Tissue
Charlie
Freaky Styley
21st Century
Parallel Universe
Blood Sugar Sex Magic
Tiny Dancer
Snow
Me and My Friends
Wet Sand
Right On Time
Don't Forget Me
Tell Me Baby
Californication
By The Way
---
I Could've Lied
Give It Away
Relaterat
Red Hot Chili Peppers

Los Angeles-baserade funk-rockarna Red Hot Chili Peppers har länge bjudit på en väldigt unik musik, något få band idag gör. Ett av få exempel vore i så fall System Of a Down. Däremot så har detta fenomen börjat skifta och bandet har med de senaste skivsläppen fångat en otroligt stor skara fans. Smart drag kan tyckas men försvinner inte lite av det unika och det spännande elementet i deras musik? Jag personligen föredrar deras “nya” radiovänliga låtar som just nu håller ett starkt grepp om radioetern, så jag klagar inte speciellt högljutt.

11,000 sittplatser blev sent om sider sålda, vilket är lite förvånansvärt med tanke på deras nuvarande popularitet, men för den sakens skull inte alls fy skam. Öppningsakten Mars Volta var nog inte på något sätt en bidragande faktor till biljettförsäljningen då inte ens en tredjedel av inomhusarenan hade fyllts just innan deras avslutande nummer. Men ett mer underhållande band får man leta väldigt noga efter. Det var som om frontmannen Cedric Bixler var besatt av ecstasydjävulen där han dansade och svingade mickstativet som besatt. Att hans röst och frisyr påminde mycket om falsettsjungande Claudio Sanchez från Coheed And Cambria gjorde saken bara mer intressant. Däremot så passar inte deras musikaliska stil en arena av denna storlek då det mesta lät som en högljudd gröt och jag tror inte dom ökade sin fanskara någon nämnvärt efter kvällens skränkonsert.

Men Mars Voltas timmes långa spelning var dock ett minne blott när dom heta grönsakerna besteg scenen. Med en gigantsik ljusramp som agerade tak över hela ståplatsområdet, exploderade publiken i ett ljushav och vore jag pissnödig under dom första minuterna hade jag ofrivilligt lättat på trycket bland allt jubel. Det var väldigt mäktigt att se. Men förutom ljusrampen och fyra enorma plasmaskärmar som ständigt flyttade på sig, var scenen alldeles ren från krimskrams. Här låg ett tydligt fokus på bandet och det är trots allt underhållare man är här för att se, inte en massa dekor.

Som du kanske förstår så är jag måttligt imponerad av musiken detta band spottat ur sig men jag har alltid varit fascinerad av deras kunskaper som musiker, och att se dom live var verkligen något speciellt. Flea sprättade sina bassträngar i en utomjordig rymdkondom till overall som var täckt i världens alla färger samtidigt som frontmannen Anthony Kiedis pysslade med akrobatiska stunt som var omåttligt attraktiva bland kvinnorna. Det må låta tramsigt men Red Hot Chili Peppers vet verkligen vad dom pysslar med och deras erfarenhet får vad som helst se seriöst ut fast det i själva verket nog är tvärt om.

Som sig bör innehöll kvällens setlist en aktningsvärd mängd låtar från deras senaste spårfest “Stadium Arcadium” men något överaskande var att de framfördes med sådan intesitet att en kräsen kritiker som mig fick gnugga både öron och ögon för att inse att det man beskådade var sant. Att “Tell Me Baby” är ovanligt poppig för att vara dessa herrar är ingen nyhet men att den kunde liras med en sådan tyngd att mormor skulle kalla det dödsmetall blev en nyhet för mig.

En jättehit som “Under The Bridge” kanske saknades av några men det fanns inte en enda missnöjd själ i Arco Area denna kväll. Introt till “London Calling” var en trevlig bonus och John Frusciante imponerade med sin numera klassiska tolkning av Elton Johns “Tiny Dancer”. Att sedan avsluta med “Give It Away” var pricken över i:et, vilket fick publikens adrenalin att pumpa långt efter att strålkastarna slocknat och allsång (dock långt ifrån vackert) hördes även ute på parkeringen där folk sakta men säkert försökte hitta respektive bilar. Detta var väldigt mäktigt, även för någon som normalt inte lyssnar på Red Hot Chili Peppers och återvänder dom så är jag bland dom första som inhandlar biljett.

Text: Peter Bergstrand Foto: Paulo Amorim

Publicerad 5 September 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: aWFW (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif