Att släppa dubbelalbum verkar vara den senaste trenden bland nordamerikanska band. Tidigare i år släppte Ben Harper sin dubbel-cd " Both Sides Of The Gun" och förra året släppte både Foo Fighters och System Of A Down skivor med mer än en plastbit i cd-asken. Nu är det alltså Los Angeles bästa funk-rock-soul-hiphop-pop-bands tur att ta sig an mastodontuppgiften att fylla hela två skivor med musik.

Mycket har hänt med Red Hot Chili Peppers sound sedan de debuterade för över 20 år sedan. Den lekfulla funkfesten som fyllde de tidiga verken har bytts ut mot betydligt seriösare och lugnare tongångar under senare år och "Stadium Arcadium" är inget undantag. Visserligen gör bandet några halvhjärtade försök att återknyta till sitt funkiga förflutna detta, bland annat i ”Hump De Bump” men det är i de mer lågmälda låtarna det blir riktigt bra och då framför allt i melankoliska ”Desecration Smile”.

Låtarna på "Stadium Arcadium" är fyllda med vackra melodier, sådana melodier som fastnar efter en genomlyssning. Första singeln ”Dani California” är ett sådant exempel. Trots att versen påminner väldigt mycket om Lynyrd Skynyrds klassiker ”Sweet Home Alabama” är låten klockren och refrängen sitter redan efter en vända i CD-spelaren.

Red Hot Chili Peppers har på senare år blivit två band i ett, dels ett moget popband med starka Beatles-influenser och dels ett funkband som vuxit upp men inte riktigt längre brinner för funken. Dessa två delar av bandet möts på "Stadium Arcadium" och bildar en kompetent men ack så spretig enhet. Det stora problemet med skivan är dock inte att den är spretig eller ofokuserad, Red Hot har en tendens att släppa aningen spretiga skivor, problemet är att den är på tok för lång. En speltid på strax över två timmar är mer än vad de flesta klarar av.

Bandet vill mycket och lyckas även med mycket på denna skiva, tyvärr når de knappt halvvägs med sitt mastodontprojekt. Som så ofta när det gäller dubbelskivor hade det varit bättre om materialet bantats till en enda skiva.

Text: Martin Trägårdh