Fler Skivor
Saybia
Eyes On The Highway
Machine Head
The Blackening
Vanessa
The Wise & The Constant Guardian
Finger Eleven
Them vs. You vs. Me
Isis
In The Absence Of Truth
The Haunted
The Dead Eye
 
The Gathering
(The End Records), 2006

Kvinnliga musiker har en speciell plats i mitt hjärta. Sätt en mikrofon, en bas eller varför inte en synt i händerna på någon av dom så blir jag automatiskt intresserad. Ett oräkneligt antal goda minnen är för evigt bundna till låtar av Guano Apes samt Cranberries och jag kan utan större motstånd totalt försvinna in i den värld som på ett mycket naturligt sätt skapades av Skunk Anansie. Så jag såg fram emot att sätta tänderna i ”Home”, den senaste skivan och nionde i ordningen från det Holländska The Gathering.

Men man fick snabbt uppleva en besvikelse av övernaturliga proportioner. Något som tidigare betraktades som tyngre rock med gothvibbar har nu förvandlats till en dunkel soppa med mycket kletig substans. Att lyssna på ”Home” känns som att vandra i djupsnö och det blir bara kallare och jobbigare ju längre man vandrar. Att smyga in en kvinna som läser upp ett stycke ur en slaktares dagbok på norska, i förövrigt sovande ”Solace”, resulterade dock i att jag lyfte tillfälligt på mina ögonbryn. Men att kunna hetsa upp sig för en sådan liten detalj ger prov på hur långsamt och totalt odramatiskt detta är. Annikes röst är inte direkt dålig men den håller sig däremot i en neutral zon och försvinner lätt i låtarna.

Jag erkänner dock att spår som ”In Between” och ”Alone” har potential att bli något man kan trivas med, men en nästan icke existerande produktion sätter stopp för en sådan bravur och får det istället låta kaotiskt och grötigt. Jag kan dra en parallell till bandet Jakalope där musiken påminner till viss del om innehållet på ”Home” men skillnaden ligger i vem som sitter vid spakarna. Trent Reznor och Dave Ogilvie förvaltade Jakalopes material med briljans och fick något så uppenbart tråkigt att leva, om än på sparlåga.

Om The Gathering bytte depressionen på denna platta med några vassa gitarrslingor lite här och där, dynamiska trummor alá Paradise Lost och peta in ett och annat verbalt utbrott som bryter den enformiga sången, så hade detta inte varit alls så farligt. Men ju mer jag lyssnar, desto tristare blir min vardag. Detta må låta överdrivet negativ men faktum är att ”Home” inte tillför något annat en evig grånad och jag kan inte alls förstå vitsen med att köpa detta smörgåsbord av elände. Man förstår dock att bandet är respektfullt stora i sitt hemland och även i sin genre efter alla dessa år, men denna gången räcker det inte ända fram.

Text: Peter Bergstrand

Publicerad 23 April 2006

Kommentarer:

Namn
Kommentar
Skriv: KNFD (case-sensitive)
Dra pilen till höger (Kräver JavaScript)
arrow-right_white.gif